Allvarligt talat, Meg Ryan...

Jag är böjd att hålla med farmor, ingen är fullkomlig.

Den undersköna superkvinnan i mitt huvud protesterar.

Hon målar ständigt upp den perfekta bilden av hur allt ska vara. Bilden där fester aldrig är stressiga, där värdinnor alltjämt är glada och fixar det mesta med glans. I sina vackra klänningar och höga klackar glider de runt i sval skönhet. Inte alls som den hetsigt pladdrande högröda, genomsvettigt stressade filur jag själv förvandlas till när gästerna anländer.

Allvarligt talat, Malin, ta dej samman. Det är väl ändå att umgås vi vill, inte titta på mej i högklackat som jag inte äns kan gå i. Vad gör det om bullarna är från seven eleven eller Hemköp och att det blir pasta sallad, hur otrendigt som helst om vi bara får umgås och ha trevligt?

Det gör allt!!! Precis allt, säger den undersköna och målar vidare.

Det är klart som korvspad att man blir stressad.

Tag tre djupa andetag och bry dej inte om att du inte ser sval och elegant ut när du dricker drinkar, utan blir flamsig och rödmosig med volym av en större ångbåt.

Tag tre djupa andetag och tänk på att livet inte går ut på att levas efter mallen utan att livet skall levas levande.

Allt det där vet jag, tro mej, och jag försöker. Men det här med att jag hellre käkar chips än elegant mumsar i mej en morot och att hans, den älskades.. skjortor inte är förstora och går att krypa upp och in i på ett högst romantiskt sätt, stör mej!!

Vilsen knäpper jag hans alldeles lagom, sanningen att säga något tighta skjorta om mej och gör ett tappert försök att krypa i hop med benen under mej på en stol med en bamse te-kopp i händerna.

Påföljden blir ofelbart domnade ben, skjortan fastnar i ryggstödet och går upp i sömmen och så gillar jag ju inte te heller.

Det är inte lätt att vara Meg Ryan suckar jag medans den undersköna höfljutt frustar och knycker på nacken åt mina tillkortakommanden.

Vad fanken, vem bryr sej om ifall man kan vara romantisk med en tekopp och en stol när man vet att prinsessor bajsar glitter och att bara man sträcker på sej litet extra och anstränger sej så ser det i allafall ut som om man äger hela världen. Och det mina vänner är inte dåligt.

/ Kram malin