hur svårt kan det va?!

Plötsligt regnar det mitt i solskenet,alla semester firarna känner sej snuvade på konfekten, men snart blir det väl sol i regnet igen, så det är bara att hålla ut.

Precis just nu känns det som om min cykel aldrig någonsin kommer att bli färdig invirkad, jag virkar och virkar och cykeln verkar växa till oanade proportioner precis som det mesta man företar sej, först känns det som om solen skiner och allt kommer att gå som en dans, så rätt vad det är så börjar det regna och allt växer sej större än vad som var tänkt,resultatet låter vänta på sej men blir ack så bra, bara såååå mycket senare än väntat.

Kanske kan det vara jag som har haft att- göra- brillorna på mej och bara valt att se delar av det som ska göras för att jag ska tro att tiden kommer räcka till, jag vet inte men , just precis i dag och i skrivndes stund har jag en känsla av att tre veckor till förestående utställning är på tok för kort tid för att åstadkomma det jag vill.

Nå väl när andan sitter i halsen och tiden är knapp tenderar man ju iochförsej att bli desto mer effektiv så vi får väl hålla tummarna för att cykeln slutar växa och att solen tittar fram igen, och att tre veckor är alldeles lagom för mej att fixa utställningen på.

Ideerna finns och kunskapen så det gäller väl att utrusta sej med paraply mot elakartade regnskurar av prestations ångest och stress och att köra cykeln i 90 grader så att den krymper....

Japp så får det bli!!

Känns redan lättare bättre och mycket roligare.Ha det gott där ute i sol semestern och skit i om det regnar, kram mallan!