hur svårt kan det va?!

Plötsligt regnar det mitt i solskenet,alla semester firarna känner sej snuvade på konfekten, men snart blir det väl sol i regnet igen, så det är bara att hålla ut.

Precis just nu känns det som om min cykel aldrig någonsin kommer att bli färdig invirkad, jag virkar och virkar och cykeln verkar växa till oanade proportioner precis som det mesta man företar sej, först känns det som om solen skiner och allt kommer att gå som en dans, så rätt vad det är så börjar det regna och allt växer sej större än vad som var tänkt,resultatet låter vänta på sej men blir ack så bra, bara såååå mycket senare än väntat.

Kanske kan det vara jag som har haft att- göra- brillorna på mej och bara valt att se delar av det som ska göras för att jag ska tro att tiden kommer räcka till, jag vet inte men , just precis i dag och i skrivndes stund har jag en känsla av att tre veckor till förestående utställning är på tok för kort tid för att åstadkomma det jag vill.

Nå väl när andan sitter i halsen och tiden är knapp tenderar man ju iochförsej att bli desto mer effektiv så vi får väl hålla tummarna för att cykeln slutar växa och att solen tittar fram igen, och att tre veckor är alldeles lagom för mej att fixa utställningen på.

Ideerna finns och kunskapen så det gäller väl att utrusta sej med paraply mot elakartade regnskurar av prestations ångest och stress och att köra cykeln i 90 grader så att den krymper....

Japp så får det bli!!

Känns redan lättare bättre och mycket roligare.Ha det gott där ute i sol semestern och skit i om det regnar, kram mallan!

helt makafabulöst härligt!!

Tre hela veckor kvar till utställningen i Jönköping eller faktiskt litet mer för att vara nogräknad, den18: augusti är vernissagen.Utställningen går i vardagsprinsessornas tecken och har prinsesstårtor som gemensam nämnare.

Allt ifrån cykeln jag håller på att virka in till en prinsesstårta till silverringarna som ser ut som tårtor,hattarna som påminner om bakelser och de härliga nya vardags prinsessorna som balanserar på kanten till det okända och påminner om att vi ska våga gå utanför ramen i den mån vi kan och vill.Allt går i ett makafabulöst sockrigt tema som gör att man nästan känner att man får en släng av diabetes mitt i allt det söta om det inte vore för undertonen av verklighet och eftertanke.

Och som tidigare sagts på denna blogg vem fan bryr sej om det blir för gulligt världen behöver gullighet och gulligt är coolt!!

Jag ska precis åka med Simon in till Trädgårdsföreningen och ta en glass innan jag ska ut i Lilla Götafors och måla måla måla måla !!!!!!!!!!!!!!

Det är faktiskt ett privilegie att få lov att ställa ut och till viss del försörja sej på det där gulliga underbara som man älskar att göra och att få lov att skapa den där lilla mini världen av drömmar för andra att ta del av och inspireras av eller bara ge blanka fasen i.

Tänk på att du sträcker på dej och tror att du är någon att snällt/gulligt är COOOLT! och att prinsessor bajsar glitter det är helt sannt!!

Ha en härligt sommrig eftermiddag / kram mallan

en liten sedelärande saga att ta till sej och tänka på...

Det var en gång en kvinna som levde i kungariket Sverige.
Hon var lång och ståtlig och hade en ganska framåtlutad gång.

Gärna iklädd grön sammetsbasker, pälskrage och brun kappa gled hon genom gatorna i staden där hon bodde, ständigt på jakt efter livet,kaffe och inspiration, alltid vaksam på spännande mäns uppmärksamhet.

Kvinnan som var osedvanligt begåvad och social hade aldrig långt till ett intressant samtalsämne eller skratt.Det ända problemet var att hon tycktes omedveten om sin egen inverkan på andra människor.

Hennes blotta närvaro inspirerade, lugnade och entusiasmerade dem hon mötte.Om detta var dock kvinnan i det närmaste omedveten, därav kunde hon sällan använda sej av eller njuta av den gåva hon fått.

I hennes umgänge fanns konstnärer, butiksidkare,designers och annat löst folk, alla lika påverkade och uppslukade av hennes energi.

I sin strävan att hitta sej själv i andra försvann ofta kvinnan in i drömmar och glömde att se det färgspektra hon själv kunde sätta och satte på sin omgivning.

Delvis omedveten om sin egen förmåga hamnade kvinnan i grubblerier ur vilka ogivningen gärna ville hjälpa henne, vilket som vi alla vet kan vara mycket svårt om den berörde inte inser sin egen styrka.

Den här berättelsen handlar därför mestadels om hur viktigt det är att se sina styrkor, så väl som sina svagheter för att ur detta kunna hjälpa sej själv och andra.

Kvinnan i den gröna baskern hade en osviklig förmåga att få det hårdaste hjärta att smälta och att få män på fall.Hade hon om detta varit fullt medveten, hade hon kunnat använda sin begåvning till sin egen fördel i större utsträckning än det som nu var fallet och slutat att grubbla över sin egen otillräcklighet.Hon hade sett sin styrka och inte fokuserat på sina svagheter.

Kvinnan omgärdad av sina uppvaktande kavaljerer och killkompisar börjar i början av denna saga att ana sina styrkor och förstår vikten av att fylla livet med det som är viktigt och krydda det med det som syns oviktigt.

Självkänsla, upplevelser, vänner, samtal, klarsynthet och mod är grunden i det inspirerande konstnärliga framgångsrika liv hon nu mera lever.

I den stora nedlagda fabrikslokalen söder om Paris lever och verkar hon omgiven av sina vänner och konstnärskollegor.Hennes resor går inte sällan till tokyo eller NewYork där hon deltar i utställningar och visningar baserade på hennes förmåga att se och känna av sin samtid.

Kvinnan med den gröna sammetsbaskern, så full av ideer och kunskap vågade tillslut förverkliga det hon hela tiden visste att hon kunde,genom att sätta ord på sin vision och genom att se att om man har drömmen har man också verktygen att förverkliga den.

Kvinnan i den gröna sammets baskern upptäckte sakta men säkert att drömmen var fullt nå bar om han drömde med öppna ögon och tog de vägar som öppnades för henne, orädd för vart de skulle leda henne och lyhörd för sin omgivning.

Genom att inse sin egen förmåga att påverka omgivningen, fann hon också styrkan att påverka sina egna drömmar och visioner.

Att sätta upp ett mål eller att bestämma sej är tämligen överflödigt, bara man har modet att våga följa vägen med öppna ögon och svänga när tillfälle ges...


Obs det här är en fiktiv novell, alla likheter med verkligheten är helt omedvetna och slump artade.Kvinnan i boken har självklart inte någon sammets basker i verkligheten...i synnerhet inte någon grön.


Snipp snapp slut så var denna bloggstunden slut!!

Glöm inte att prinsessor bajsar glitter och du är jävligt bra!!

Kram mallan