en liten sedelärande saga att ta till sej och tänka på...

Det var en gång en kvinna som levde i kungariket Sverige.
Hon var lång och ståtlig och hade en ganska framåtlutad gång.

Gärna iklädd grön sammetsbasker, pälskrage och brun kappa gled hon genom gatorna i staden där hon bodde, ständigt på jakt efter livet,kaffe och inspiration, alltid vaksam på spännande mäns uppmärksamhet.

Kvinnan som var osedvanligt begåvad och social hade aldrig långt till ett intressant samtalsämne eller skratt.Det ända problemet var att hon tycktes omedveten om sin egen inverkan på andra människor.

Hennes blotta närvaro inspirerade, lugnade och entusiasmerade dem hon mötte.Om detta var dock kvinnan i det närmaste omedveten, därav kunde hon sällan använda sej av eller njuta av den gåva hon fått.

I hennes umgänge fanns konstnärer, butiksidkare,designers och annat löst folk, alla lika påverkade och uppslukade av hennes energi.

I sin strävan att hitta sej själv i andra försvann ofta kvinnan in i drömmar och glömde att se det färgspektra hon själv kunde sätta och satte på sin omgivning.

Delvis omedveten om sin egen förmåga hamnade kvinnan i grubblerier ur vilka ogivningen gärna ville hjälpa henne, vilket som vi alla vet kan vara mycket svårt om den berörde inte inser sin egen styrka.

Den här berättelsen handlar därför mestadels om hur viktigt det är att se sina styrkor, så väl som sina svagheter för att ur detta kunna hjälpa sej själv och andra.

Kvinnan i den gröna baskern hade en osviklig förmåga att få det hårdaste hjärta att smälta och att få män på fall.Hade hon om detta varit fullt medveten, hade hon kunnat använda sin begåvning till sin egen fördel i större utsträckning än det som nu var fallet och slutat att grubbla över sin egen otillräcklighet.Hon hade sett sin styrka och inte fokuserat på sina svagheter.

Kvinnan omgärdad av sina uppvaktande kavaljerer och killkompisar börjar i början av denna saga att ana sina styrkor och förstår vikten av att fylla livet med det som är viktigt och krydda det med det som syns oviktigt.

Självkänsla, upplevelser, vänner, samtal, klarsynthet och mod är grunden i det inspirerande konstnärliga framgångsrika liv hon nu mera lever.

I den stora nedlagda fabrikslokalen söder om Paris lever och verkar hon omgiven av sina vänner och konstnärskollegor.Hennes resor går inte sällan till tokyo eller NewYork där hon deltar i utställningar och visningar baserade på hennes förmåga att se och känna av sin samtid.

Kvinnan med den gröna sammetsbaskern, så full av ideer och kunskap vågade tillslut förverkliga det hon hela tiden visste att hon kunde,genom att sätta ord på sin vision och genom att se att om man har drömmen har man också verktygen att förverkliga den.

Kvinnan i den gröna sammets baskern upptäckte sakta men säkert att drömmen var fullt nå bar om han drömde med öppna ögon och tog de vägar som öppnades för henne, orädd för vart de skulle leda henne och lyhörd för sin omgivning.

Genom att inse sin egen förmåga att påverka omgivningen, fann hon också styrkan att påverka sina egna drömmar och visioner.

Att sätta upp ett mål eller att bestämma sej är tämligen överflödigt, bara man har modet att våga följa vägen med öppna ögon och svänga när tillfälle ges...


Obs det här är en fiktiv novell, alla likheter med verkligheten är helt omedvetna och slump artade.Kvinnan i boken har självklart inte någon sammets basker i verkligheten...i synnerhet inte någon grön.


Snipp snapp slut så var denna bloggstunden slut!!

Glöm inte att prinsessor bajsar glitter och du är jävligt bra!!

Kram mallan