Så, himmla vacker, va! och bra också....

Solens strålar spelar på fönsterbrädan och vinden smeker långsamt gardinen i det öppna fönstret. Jag sträcker lojt på mej i den stora dubbelsängen och tittar förälskat på min man, innan jag försiktigt sätter ner mina väl pedikyrerade fötter på den mjuka heltäckningsmattan för att tassa ut i köket och göra frukost.

Mitt långa svallande hår ligger som en kaskad över axlarna och glittrar i morgon ljuset, där jag långsamt glider förbi spegeln i hallen... Jag inser snabbt att det långa ljusa håret är mörkt kort och väldigt spretigt och inte särskilt livfullt utan snarare en aning tunnt och otvättat.

Mina väl pedikyrerade fötter lämnar övrigt att önska, och den tjocka heltäckningsmattan är täckt av dammråttor tidningar och kläder.

Frukosten får lov att bli en halv knäcke med ost och kaffe utan mjölk, någon har tydligen glömt att handla, så någon frukost på söngen blir det naturligtvis inte.

Jag är redan en halvtimme sen och prins charmerande ligger fortfarande och snarkar som en gris, han måste upp NU!!!!

Att drömma är ju aldrig fel, det är bara det att det gör litet ont när man vaknar.

Bråttom, bråttom, leta efter nycklar, hårspray och mobil, skit i hårtvätt, en sån där rufsig frisyr får väl lov att vara litet tuffsig och så ser ju färgat hår inte så fett ut, eller.

Jag är faktiskt en glad och ganska charmig människa med mycket vänner och roliga aktiviteter i agendan, men känslan av att det bara är på nåder är alltid överhängande.

Alltid finns bilden av den väna, undersköna multibegåvade kvinnan i bakhuvudet och hånar den riktiga Malin.

Hon gör narr av hennes löjliga försök att hinna med, hon skrattar åt mitt utseende och tycker inte om mina tillkortakommande i köket.

Jag vill känner och tror starkt att det inom mej bor en riktig mat-Tina med osviklig känsla för matlagning och bakning men varje gång jag försöker släppa fram henne har antingen ingredienserna tagit slut, tiden varit för kort, köttet brännt vid eller kakan fastnat i formen.

En gång, och endast en gång klaffade allt. Alla ingredienser fanns och degen fick jäsa i fred.

Om jag får säga det själv såg bullarna gudomliga ut och så länge dom var varma smakade dom himmelskt, nåja helt ok.

Jag bjöd glad ihågen in ett gäng vänner och dukade upp det där kafferepet som aldrig blivit av, visserligen inte i en berså men i en liten överhettad etta. Kaffekanna, rara koppar och allt fanns med. Döm av min förvåning när alla bullar halvätna blev kvarlämnade på de rara assietterna, för att smaken av jäst var påtaglig och mycket obehaglig.

Jag fick helt sonika springa ner till hemköp och handla ballerina kex för att rädda tillställningen.

Ingen är fullkomlig brukade farmor säga, men ändå....

Glöm nu för gudsskull inte att prinsessor bajsar glitter livet är så roligt som man gör det och du är bäst!!!

/ Kram malin